Q & A

Q & A / aupair, questions, sanfrancisco, stsaupair / Permalink / 4
 
Jenny: Hej, 
Så himla kul att kika igenom din blogg och se allt som du gör. Jag ska åka som Au Pair till sommaren så är i gång med min matchningsprocess. Undrar hur många familjer du pratade med innan du bestämde dig för denna? Har du några amerikanska vänner? 
Kram

Hejsan Jenny! Jätte roligt att du uppskattar min blogg och kanske längtar bort tills du ska åka. Du har verkligen en spännande men skrämmande tid nu framöver. Jag pratade med 9 st familjen till en början men kände ganska direkt att jag inte var helt nöjd. Familjerna var helt fantastiska och barnen super söta på alla sätt. Direkt när min familj i dag som jag bor hos hörde av sig så kände jag att det här är helt rätt. Vi hade en intervju sen kände båda att vi passar perfekt för varandra. Försök att inte tänk på vart de bor, antal barn, stor/liten stad! Många gör det misstaget och sen fungerar inte kemin med varken barn eller föräldrar. Jag litade helt på min magkänsla och sen körde jag bara på! Jag har träffat många nya vänner tack vare min familj som är från Amerika men framförallt från och tillsammans med andra Au Pair-er som har varit här lite längre. Önskar dig all lycka nu framöver!

 

Hillevi: Var du rädd innan du åkte dit? Alltså att få en dålig familj och så.
Jag litade verkligen på att STS gjort ett bra jobb och jag själv gjort ett bra val med familj men man blir ju alltid lite rädd när man hör alla skräckhistorier från andra. Men alla passar ju inte för alla och det är svårt att veta innan. Allt går att lösa om familjen inte passar just dig men det handlar mycket om vilken inställning man åker med också. 
Se det som en chans att få lärdom av nya kulturer och verkligen få se hur det Amerikanska livet är. Men vi åker hit för att ta hand om deras barn så dem är nog lika rädd. Jag åkte med en inställning att jag ska vara öppen för alla olika personligheter och försöka att bara vara mig själv som jag beskrivit innan i min profil för familjen, mer kan man inte göra! 

 

Louise: Hur kändes det när du var nära avresan till USA? 
Hur mycket pengar ungefär skulle du rekommendera att med dig som fickpengar? 
Hur känns det med din familj är du nöjd med ditt val? 
Vad läste du för kurser på collage? Tar det mycket av ens tid? 
Tackar för svar!
:)
Jag var rädd och exalterad på samma gång när jag stod med min familj på Arlanda. Men så fort jag träffade alla andra Au Pair-er så släppte det. Vi alla gick igenom samma sak och kunde prata om våra förväntningar för familjen och kursen som vi hade framför oss. Jag tror att du inte riktigt förstår direkt när du åker att du ska göra en sån spännande resa i ditt liv så när det väl kommit ikapp dig så är du redan på plats. Var verkligen jätte skönt att kunna ha kontakt med andra Au Pair-er innan och sen träffa dem på Arlanda eller New York. 
Jag tog med mig ca 400 Dollar i alla valörer och det klarade jag mig jätte bra. Det är alltid bättre att vara på säkra sidan. Och sen kommer du använda dessa pengar ett bra tag så bättre att ta lite mer. Det går alltid att ta ut pengar från en bankomat men när vi var i New York så hade vi inte den tiden och sen tar det ett tag innan du fixar ett kort med familjen. Jag är verkligen jätte nöjd med mitt val av familj. Jag kunde inte fått det så mycket bättre. Vi fungerar perfekt tillsammans och jag känner mig redan som en ny familjemedlem. 
Jag valde att eftersom jag bor en bit från staden så gör jag en "Weekendprogram" hemsida: Here
Under 1 år så ska du läst 60 timmar och kan då välja att ta kurser som är 1 gg i veckan men eftersom jag bor en bit från stan och närmsta universitet. Så valde jag att göra denna 2-dagars kurs som motsvarar 40 timmar. Det är oftast andra som också är Au pair från din stad eller någon annanstans! Men om du väljer att ta en kurs är det oftast 1 gg i veckan men hemläxa också vilket du har chans att då kunna göra på helgerna eller när du slutat. 



Jessica Hade du mycket erfarenhet av små bebisar innan du åkte? I så fall hur/vart fick du den erfarenheten? :) 
Hur funkar det att ta hand om en bebis jämfört med om du hade haft t.ex. en 2-3 åring?
:)
Jag hade enbart erfarenhet från släktingar men familjen valde att dem ville genomföra det iallafall. Så det krävdes lite mer papper för familjen eftersom jag inte hade någon erfarenhet. Så istället så gjorde jag en "infant class" för nyfödda i New York och lärde mig allt. Men det är upp till familjen att välja om du inte har erfarenhet. 
Det är bra att försöka sitta barnvakt dessa 200 timmar för någon som är 0-12 månader om du inte kan hitta den erfarenheten någon annanstans! Försöka att läsa på och fråga "mammor" och sedan kunna visa att du har kunskaperna iallafall. Det är en väldigt stor skillnad att ta hand om en bebis. Hunter va 2,5 månad när jag kom och kan då inte göra någonting själv, varken sitta, äta, lyfta huvudet. Så du kan inte vila eller göra något annat under hela tiden då du har ansvar för bebisen. Men det går fort att lära sig eftersom vi har alla moderskänsla inom oss och man får bara vara uppmärksam hela tiden och lyssna, och se tecken från bebisen om vad den vill säga! Vi alla är alltid nybörjade någongång och förmodligen så finns det en mamma/pappa som vill hjälpa dig och visa hur.
 


Emma
- hur gör man med hemlängtan? Alltså tar sig igenom den? För saknaden efter familj och vänner i Sverige måste vara enorm?! 
Alla bearbetar saknad och längtan på olika sätt så det är svårt för mig att säga hur det kommer vara för dig. Jag försöker att alltid vara positiv och se vilka möjliheter som jag får ta del av att uppleva. Min familj kommer alltid att finnas hemma och vänta på mig. Och detta är något som jag kommer att få göra 1 gång i livet och vill ta vara på varje sakund. Men ibland kommer små vågor att saknad då tänker jag bara att det är bevis på min kärlek till dem och skickar då ett litet meddelande och säker hur mycket jag sakner dem sen går vidare! Ibland så kan det vara skönt att skriva om sina känslor genom en blogg/dagbok/textform och dämpa den lite. 
 

Josefine Varför började du blogga? 
Vad vill du göra i framtiden? 
Vart ser du dig om fem år? 
Hur är det att vara aupair? 
kram
Jag började blogga för att familjen hemma skulle kunna se vad jag gör på dagarna här i San Francisco och ett sätt för mig att komma ihåg alla mina äventyr i både bild och text. Sen nu vill jag visa hur fantastisk stad jag bor i för andra och insperera alla till att komma ut och resa och göra saker.  I Framtiden så vill jag fortsätta mitt resande och kunna kombinera mitt framtida jobb med detta. Jag kommer att läsa så fort jag får möjligheten till en kombinerad Hälsocoach/rådgivare/dietist/PT/massör. Vi får se hur mycket jag hinner med och vilka möjligheter det finns. Om 5 år så kommer jag antingen flyttat till Göteborg/Stockholm eller USA och påbörjat mitt framtida jobb på något sätt. Jag älskar verkligen att vara Au Pair och få ta del av ett barns utvecklig och se så mycke nya ställen och träffa fantastiska människor! 


Sara Ekman Drömresemål? Vilken fantastisk men svår fråga!! Har alltid haft men kommer att få besöka Machu Picchu, Peru nu i april som alltid har varit min dröm! Så då har jag börjat tänka på ett nytt ställe vilket jag kom på häromdagen! Sydafrika, Cape Town! Hoppas och vill resa dit så fort jag kommer hem från USA!

 
 
#1 - - Jenny:

Hej,
Tack för svaren, det hjälpte verkligen!!
Som du sa pratade du med 9 familjer innan du bestämde dig för denna. En följdfråga- hur lång tid tog din matchningsprocess? Alltså från det att du pratade med den första familjen till det att du matchade.
Kram

Svar: Hejsan! Vad roligt, det tog ungefär 3 månader sen ytligare 4 månader innan jag åkte iväg USA
emeliece.blogg.se

#2 - - ExklusivaMoi:

Det skulle jag med vilja åka till, gå i inkarikets fotspår =)... Australien och Nya Zeeland är 2 andra länder!

Svar: Hoppas du har möjligheten i framtiden :) Australien besökte jag i februari och var helt fantastiskt!!! :D
emeliece.blogg.se

#3 - - Ninni - Foto & Vardag:

Så mycket bra info! Jag hade ju verkligen längtat hem

Svar: Åh vad roligt att du säger det :) Man gör det emellanåt!!
emeliece.blogg.se

#4 - - Liborius:

kul att läsa svaren:)

Svar: Vad glad jag blir att du säger så :)
emeliece.blogg.se

Till top